Ibland är det lite svårt.
Livet liksom skaver. När det är helg kan det skava lite mer. Då är det lättare att vara lite skev. Vardagssysslor håller ihop en. Får en att gå på utan att tänka och då flyter man bättre. På helgen får man tid till att sjunka, till botten. Det behöver inte vara dåligt. Fast när man sitter i dyn så längtar man upp till ytan igen. Till vardagen, där man kan flyta. Jag har svårt för att vara still. Tycker att det är jobbigt när man ska ”ta det lugnt”. Jag vill göra saker, nu! Mest hela tiden. Men jag vill inte blir avbruten eller störd. Små barn flyter inte så bra. Eller det gör de men inte på samma nivå som jag. De liksom guppar mer upp och ner. Missförstå mig inte. De är underbara! Som små söta flöten med smilgropar, jordgubbssylt i håret och aldrig några strumpor guppar de omkring. De vill inte alltid lyssna. Det är ok. Ibland är det svårt och då skaver vi lite mer. När barn guppar ner så drar det ofta med sig en vuxen. Det är ok, barn behöver vuxna. När en vuxen flyter på bra och en annan guppar ner med barnen, så skaver det extra mycket mellan de vuxna. Vi skaver ibland, jag och mitt hjärta. Man kan säga att vi är bra på det. Det svider och gör ont. Vi flyter bra också. När vi sjunker så vet vi att det vi är bäst på är att hålla om varandra hårt. För när vi är sådär nära, då blir vi varandras flytväst.
Idag skulle jag göra kycklingpaj till middag. Vi hade lite kyckling över. Bra tänkte jag, paj är gott. Läste igenom receptet. Ok, kyckling har jag och lök. Bra! Hmmm… Palsternacka och bacon är ”nästan” samma sak, eller!? Jaja, lite matlagningsvin, kycklingfond och en stor klick turkisk yoghurt så löste det sig. Toppade pajen med körsbärstomater och riven ost. Serverades med sallad och lite mer yoghurt smaksatt med dragon, salt och olivolja. Gott blev det i alla fall!
