I onsdags:
Hej Mormor! Jag har fått ”kaffe-koppar”! Om man dricker Alvedon så försvinner de. Kom och hälsa på mig.
Underbara barn. Så rakt på och utan några konstigheter. Jag avundas min son många gånger. Han krånglar inte till livet i onödan.
Grubblar inte över småsaker och liksom accepterar allt omkring honom med samma nyfikenhet, glädje och förvåning varje gång. Livet ler mot honom och allt är roligt, även ”kaffe-koppar”! Det ända som bekymrat honom en aning är att man inte får gå till dagis med ”kaffe-koppar”. Besvikelsen varar inte länge dock. Han kom snabbt på att när man blivit frisk så får man gå dit igen och då blev allt bra. Som en solstråle skuttade han sedan över gräsmattan för att ta itu med nya äventyr.
Vi har en solstråle till här hemma. På henne finns det inga ”kaffe-koppar” än så länge. Det kommer nog, troligast så fort Valter blivit av med sina.
Under helgen hade vi en lite överraskning för Pappan i familjen. Mest var det Mamman (jag) som bjudit in lite folk för att uppmärksamma att en viss ålder uppnåtts. Det var mycket uppskattat av både jubilaren och barnen. Våra barn blir nog gladas när det kommer besök. Hunden är på en god andra plats men jag har aldrig sett så lyckliga barn som våra när det kommer någon och hälsar på. Till råga på allt så spelar det inte så stor roll vem det är som kommer. De skuttar lika glatt in i famnen på mormor som matkasse-ombudet. Det är lite skrämmande när de är så orädda för främlingar, Vera är liksom bara lite över 1 år gammal. Valter har blivit ”tjenis” med matkasse-ombudet.
Nu kommer Bengt med maten! Nu kommer Bengan mamma! Skynda dig!!
Därefter rusar han mot dörren likt en euforisk ko som springer ut på grönbete för första gången efter vintern. Jag måste medge att jag höjer en aning på ögonbrynen, precis som Bengt. Vera har också fattat tycke för Bengt men är något mer reserverad. Hunden brukar nöja sig med att försöka gänga av svansen, den dagen hon lyfter likt en helikopter kommer jag inte lyfta på några ögonbryn alls.
En ny pool har införskaffats denna helg. Den gamla liksom dog under mystiska omständigheter förra säsongen. Sanningen är lite tung för en förälder att bära. När jag tänker efter så tror jag att vi liksom ”glömde” att ta hand om den när säsongen var slut så den gick sönder.
Blåste omkring lite för mycket i trädgården mot lite för många spetsiga och taggiga saker så som exempelvis rosenbuskar. Denna gången valde vi en liten mindre pool som endast barnen ska bada i. Jag kommer även att införskaffa en skylt med texten:
Förbjudet för vuxna att ha vattenkring!
Detta på grund av att förra året, när vi hade en pool stor nog för vuxna så inträffade just detta. Vi hade bjudit hem lite vänner över
helgen för att äta lite gott och bara mysa. Jag och en gammal kompis till Andreas var uppe i köket för att förbereda lite tilltugg medans Andreas,barnen, min bror, hans tjej (som vi träffade för första gången) var ute på baksidan och hade vattenkrig.
– Älskling, kom och hjälp mig! Jag blöder från huvudet.
-Det är klart att han gör..
Det är Andreas vän som helt lugnt säger: -Det är klart att han gör.. Utan att ens lyfta blicken från det han håller på med. Jag gör färdigt det jag håller på med, hur bråttom kan det vara? De har liksom vattenkrig med en 2-åring. Det var bråttom! När jag kommer ut så rinner det blod ner i Andreas ansikte och hela bröstkorgen är rödfärgad. Medan jag står där och bara stirrar på allt blod springer Valter förbi mig, stannar för ett ögonblick och utbrister:
Pappa är sönder, mamma fixar det!
Allt slutade med att jag fick raka av honom håret för att kunna se hur illa det va. Vi behövde inte uppsöka akuten den här gången. Hur skadan uppkom kan vi lämna därhän. Så efter denna upplevelsen är Andreas förbjuden att medverka i vattenkring, även med små barn.